Wow vilken energi jag har, solen lyser det är fredag och allt är bara sådär skitbra rent ut sagt!!
Buggen har dragit igång, så kul att träffa alla goa människor och bara dansa loss ordentligt :)

Taggar för en helg, party med underbara flickorna och sen har jag ju min lilla älsklingsgris hos mig hela helgen!

Hur kan livet vara så jävla orättvist?!!

Stannar upp i vardagen och tänker på en närstående som drabbats hårt..
Hur konstigt allt blir när livet bara stannar upp och aldrig mer blir sig likt..
Hur obetydligt allt annat blir när man istället kämpar för sitt liv.

Att sätta ord på sina känslor, tankar och oro kan ibland vara väldigt svårt..
Ännu svårare är det att stå bredvid, någon som har det svårt, och man tycker inte att man hittar ord nog som räcker till..
Alla har vi någon gång varit med om det vid olika tillfällen, man står där och vill säga så mycket men man finner inga ord..
Allt man får fram är," jag tänker på dig och jag finns här"

Livet är alldeles för kort och för oberäkneligt, följ dina drömmar och kämpa allt vad du kan för att nå dina mål! Skjut inte upp för mycket, för du vet aldrig hur din morgondag ser ut!

Finns ingen rättvisa inom sjukdomens hårda värld..