Kommer ni ihåg den där leken man körde på dagis, när alla sitter i en ring och en person ska börja viska ett ord i grannens öra och sen får ordet gå runt från öra till öra bara för att se vilket ord det egentligen är som når personen som startade allt.
Oftast hade ordet ändrats på vägen och stämdet inte alls med det ursprungna.
Orden som går från mun till mun har alltid en tendens att ändra både betydelse och känslan bakom längs vägen..

Alla vill ventilera och byta tankar med nån, men hur vet man vad som egentligen stannar där eller om den personen i fråga delger någon den med.. Ond cirkel som gör att små saker kan bli väldigt stora och såra mer än någon kunnat tro, oftast genom att alla sätter sin egen prägel på orden.

Något man trodde stannade där går helt plötsligt vidare.. och vad händer när schweiz helt plötsligt inte längre är neutralt? Vem är objektiv nog att bara lyssna? När stannar allting? Och hur fan blev man vuxen så fort?

Det är då du är saknad, när ingen är objektiv nog att bara vara ett stöd och lyssna utan att döma eller föra vidare..

Mitt i alla tankar städar vi ut julen, allt blev konstigt nog lite mörkare utan värmen från adventsljusstaken.
Längtar till tisdag, när allt bara kan få vara så enkelt som det är genom en liten väns ögon.